Ensam är inte stark

Jag har tänkt en hel del på det här frilanslivet jag befinner mig mitt i sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka. Lika mycket som jag älskar att sköta mig själv, framförallt mina egna arbetstider, lika frustrerad kan jag bli över att inte omfattas av den anställdes rättigheter. 


Jag kan känna mig ensam och utstött

När uppdragsgivare kontaktar mig och erbjuder mig ett uppdrag som i nästa sekund dras bort framför näsan, eller när jag får "skäll" för att jag råkar skriva en sanningsenlig kommentar någonstans där den "inte hör hemma"... Då kan jag känna mig väldigt ensam och utstött.

Att bygga upp ett varumärke tar tid, tro mig jag vet, och jag gör vad jag kan för att dela, gilla och stötta från min sida. Däremot ser jag nästan aldrig någon av mina uppdragsgivare gilla, dela och stötta mina inlägg. Jag vet att de inte behöver mig så som jag behöver dem, men skulle det skada med lite uppmuntran?

Ensam är inte stark, åtminstone inte jag


Oavsett anställningsform och position behöver vi människor känna oss behövda, uppskattade och viktiga. Det är tufft nog därute utan att syrliga mejl och missförstånd (som man inte har en rimlig chans att bemöta för att man är i en osund beroendeställning) ska sätta griller i huvudet på en. Snälla tänk på det, du som har en trygg anställning och kollegor att prata med.

Tack för ordet. Petra, vd på PR Text&Bild